När kraven på en själv är orimliga

Perfektionist och tävlingsmänniska är ingen bra kombo!

Jag spelade både fotboll och hockey som ung, i fotbollen var jag väl medelmåttig medans jag var hyfsat bra i hockeyn! ⚽️🏒 Minns så väl ett samtal jag hade med min hockeytränare, han sa att jag var bra och inte hade nå specifikt område jag behövde utvecklas på utan bara fortsätta som jag gjorde! Men i slutet av min karriär så grät jag i stort sett efter varje match, var så otroligt besviken på mig själv att jag inte gjorde fler mål osv! Kraven på mig själv var helt orimliga, det gjorde att jag kraschade!

Jag la skridskorna på hyllan och började tröstäta, det var ju synd om mig, gick upp 35kg på endast sex månader! Mitt sockerberoende tog helt över mitt liv, medans jag hade sporten/sporterna så kunde jag hålla det hyfsat i schack (inkl vikten men har allti var övervikti)!

Hösten 2015 gjorde jag och tjejen slut, jag var inte lycklig för fem öre och bestämde mig för en förändring! Jag ville leva inte bara överleva! Kickade igång hårt med Nutrilett (shakes) och gick sedan sakta över till mat, sex månader senare visade vågen på -30kg! Jag kunde äntligen göra det jag drömt om så många år, springa! 🏃🏻‍♀️Hatade å springa medans jag spelade fotboll å hockey! 😅

April i år började jag jogga sakta men säkert, anmälde mig till VårRuset som var en månad senare innan jag ens sprunge 3km! Men jag tog mig runt på 29min å 20sek, kommer aldri glömma hur stolt jag var över mig själv då jag komme i mål! 😃🏅🎉 Då jag komme hem så anmälde jag mig till Tjejmilen, då hade jag som längst endast sprunge 5km! Just innan Tjejmilen så började jag få ont i ena knät, all joggning under sommaren utan att träna benmusklerna satte sina spår! Sprang in på XXL i paniken dagen innan loppet och köpte en knästöd.. Minns hur nervös jag var på morgonen, magen var även oroli! 😣 Efter 5km så började jag känna av knät men bet ihop, jag vägrade börja gå.. Tog mig runt på just över en timme (1h å 10sek), borde ha vart jäkligt stolt över den tiden spec me tanke på allt.. Men de var jag inte, långt ifrån.. Tävlingsmänniskan i mig hade tagit över igen, jag tävlade mot dom som hade sprunge i massa år! 😱😣 La löparkläderna på hyllan då jag komme hem, delvis pga knät (haltade i en vecka) men mest för att jag var så besviken på mig själv..

Nu har de gått ca tre månader sen jag sprang Tjejmilen och jag är fortfarande lite besviken över mig själv.. Men inget blir bättre av det, jag försöker koncentrera mig på den resa jag gjort och att den enda personen jag ska tävla mot är mig själv.. Nu är det andra veckan jag tränar styrka och det känns awesome att ha komme igång med träningen igen, koncentrerar mig på styrka i början så tar jag kondisen sen (ska börja me cykel).. Ska inte göra om samma misstag igen, nu ska de byggas benmuskler (går självklart igenom hela kroppen)! 😃👊🏼 Till sommaren blir det VårRuset och Tjejmilen igen, sen drömmer jag om att genomföra ett litet Triathlon! 😃👍🏼👊🏼

 Inte ens av en sån här fin komplimang kunde jag förstå att jag var bra! 
 
 
 
1
Anonym

Hej. Hittade hit via din instagram och ska följa din blogg. Är inspirerad av din viktresa och ska börja min viktresa i januari -17. Från nuvarande 86 kg till 70 kg.

Svar: Hej hej! Men vad roligt att höra, hoppas jag kan inspirera dig! Vilket sätt
ska du köra på? ☺️ MVH Ida
aldrigmerafetto